Tacksamhet..
för jag håller mig mest inomhus om jag ska va ärlig..
Jag har helt enkelt inte haft ork, lust eller tid mellan alla sjukhusbesök.
Men det finns mycket som behöver ventileras..
4e inläggningen på sjukhuset på 2 månader.
Massa osorterade tankar och känslor i skallen nu.
vet knappt vart jag ska börja.
den känslan som träder fram mest är ändå tacksamhet.
Tacksamhet mot allt och alla som underlättar vårt liv med Alfred.
Han har lärt mig så mycket om mig själv (och honom) och jag vill aldrig nånsin vara utan den här erfarenheten!
Jag har växt otroligt mycket som människa och fått mer skinn på näsan.
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser andra barn med funktionshinder och man känner för alla som sitter i samma situation..
Sorgen träder fram titt som tätt..
Inte lika mycket nu som för ett år sedan.
Mest ledsen över att det inte blev som jag föreställt mig.
Ledsen för Augusts skull..
Att han inte får den relationen till Alfred som jag hade föreställt mig och i princip tagit för givet.
Ville att han skulle få en lillebror han kunde leka med och ha roligt tillsammans med.
Alfred var inte planerad och när vi fick veta att jag var gravid igen tänkte jag "ja, men då har dem ju iaf nytta av varann och kan leka tillsammans.." men riktigt så blir det inte.
Dem får en helt annan relation än vad jag föreställt mig och jag har inte helt förlikat mig med den tanken än.
En dos ingår i mammarollen men doserna blir fler när man dessutom brottas med depressioner och har hand om ett funktionshindrat barn.
den där konstanta känslan av att inte räcka till är nog värst.
och naturligtvis kan jag inte va överallt hela tiden.
förnuftet vet så jäkla mycket men inte sjutton lyssnar hjärtat för det.
Fick ett tillskott av energi idag när jag hoppade in på ICA och köpte snus åt Krille.
Min underbara Helene stod på lagret och sken upp som en sol när hon såg mig!
Fick en en liten kick av vårt kära återseende och pirr i magen av våra planer framöver :-)
Jag LÄNGTAR, Helene!
Finns så mycket jag vill hinna med att göra och lusten finns verkligen där!
bara orken som tryter imellanåt.
Men min kära brorsdotter förtjänar ett besök i sommar och en liten dagstur till nån nöjespark ska vi iaf hinna med. Får även finbesök från sthlm 25 juli :-)
Den kommer bli kanon!
Sufletten på BRIO-vagnen är just nu lagad med buntband (tack för tipset, Maria!) och sjunger på sista refrängen!
Vill ha den nya NU!
tycker det är dags att det får återgå till det normala nu :-)
Du är underbar precis som du är Johanna och vi älskar dig för det!
Tycker precis som krille <3 älskar er oerhört mycket <3
Johanna!
Du är en stark, generös & mycket modig kvinna, som vågar tala om Er situation! Det behövs flera sådana som Du!!! Människor som Du, som vågar, hjälper andra människor att också våga & på så vis kan någon känna sig mindre ensam i sin situation! Det är starkt gjort!
Det kan ju även föra med sig att människor måhända lär sig något (om de är Öppna för det), att de får ökad insikt & förståelse. Det är mycket bättre, än att tiga! Att tiga kan så ett frö av tvivel & oro, som slutligen växer till ångest & misstänksamhet...Helt i onödan .. Hur är det möjligt ens att förstå, om någon tiger ihjäl sanningen?
"När vi människor tror att vi ej orkar gå längre, så orkar vi ändå gå ytterligare en bit"..."Bakom nästa hörn kanske solen skiner & möjligheterna visar sig." De meningarna har hjälpt mig många gånger!!!
Om bara Viljan finns-& den tycks Du ha i Ditt bagage-finns alla möjligheter!!! Allt handlar om vilja & inställning..& det sitter i hjärnan. Se bara på en långgolfspelare! Där är dessa egenskaper avgörande för hur väl man spelar:) Tekniken spelar också en viss roll...men, är ej avgörande...
Var stolt & glad över Din viljestyrka (OBS! EJ envishet:) & över Dig själv, för att Du är Du!!! Det Viktigaste är HUR man är som människa (självkänsla) EJ VAD man presterar, eller andras uppfattning om en (självförtroende)...:):)<3
Detta att Du vågar älska fullt ut & att Du vågar visa Dina känslor, är också mycket modigt! Dåligt samvete & skuldkänslor mår alla bara dåligt av! Då handlar det mera om gamla invanda & inpräntade mönster, andras förväntningar & krav, än om den Innersta rösten...Den kan vara bra att lyssna till... Då kan många svar fås. Idag är det dock ej alla människor som ger sig själva tid till detta...Alltför många trampar på i den tunga leran av gamla vanor & mår dåligt, istället för att våga:
Robert Karl Oskar Broberg sade:
"Varför gå i leran & sörja, när du kan gå på isen & ha det glatt."
Försök att lägga det dåliga samvetet & skuldkänslorna på hyllan! Vissa saker kan vara bra att lägga där, åtminstone tillfälligt, för att orka gå vidare...& ibland, för att ens orka överleva. Det har jag erfarenhet av!!!
Att våga både ha, & att visa sina känslor kan ge Styrka & man växer som människa när något vågas, som ter sig skrämmande:) Men skuldkänslor, dåligt samvete & att förneka sina känslor, förminskar bara en människa!...Ingen kan räcka till för allt & alla-det är omänskligt..Viktigast är ändå att räcka till för sig själv, även om det ibland känns rätt att sätta sig själv åt sidan, kanske för att hjälpa någon annan, eller för att den människans behov känns viktigast just då...så gör ju en riktig vän..& de är sällsynta. Den som har en sådan vän, bör vara rädd om denne!!!
Det är viktigt att våga ta emot de ögonblick av Lycka som bjuds & att ha förmågan att njuta av dem, alla svårigheter till trots!!! Den förmågan tycks Du också ha, det är en värdefull insikt, som gör livet lite gladare att leva:):)
Vi är alla bara små människor, oavsett vem vi är, eller vilken sk. social status vi har. Vi är rätt lika, vi människor, när allt ställs på sin spets, vid födelsen, sjukdomar & inför döden, & vi har alla liknande önskningar & behov. Även om en del tycks anse sig vara förmer....
Ibland kan det dock vara andra, som antar att de tror så, även om de själva ej har den uppfattningen:) hahaha...hängde Du med där? Det var knappt att jag gjorde det själv-men, jag Menar vad jag skriver/säger:)
De som tror sig vara förmer än andra, lider bara av det själva! Det är mera befriande att "bara vara den man är."...:):) Livet kan ta slut fortare än man tror-det har jag också erfarenhet av!!!
Vi kan bara göra så gott vi förmår-så är det! Ingen mår bättre av att vi dras med dåligt samvete eller skuldkänslor (förutom exempelvis landstinget & läkemedelsbolagen).. Man bör vara lite snäll mot sig själv också...Mår vi bättre, så mår ju de som vi har runt oss, också bättre. Ett stort lycka till med allt &....Ni klarar detta!!!
Även om pengar saknas är Ni rika!!! Ni har ju varandra, familj & släkt, som finns för Er..Det är tyvärr ej alla som har-jag vet av erfarenhet!
Det gäller att se något positivt med allt, & den gåvan tycks Du också ha...Inställning & Vilja betyder mycket!!!
Den som har en av ogräs igengrodd blomrabatt, väljer att se ogräset eller de vackra blommorna. Det är lika vad gäller livet:
Är man sjuk, kan man bestämma sig för att fokusera på det som inte fungerar-eller, som Du tycks ha lärt Dig, ta fasta på de små glädjeämnena & det som är positivt i situationen & i Livet (trots allt:)
Kram från en liten Medmänniska<3
helt stum och rörd av det långa och fina inlägget :-)
Tack känns lite futtigt men det är det enda ord jag kan ta till så.. TACK!!
Hoppas du fortsätter läsa och ger mig feed-back i mellanåt! ;-)
Hahaha..Inte bara FB spelar oss spratt..så även livet:) Ny dag & nya utmaningar...Ursäkta Johanna, låt gärna mitt inlägg vara kvar...men, ta bort spammet:) Det såg ut som det skrivna ej kom in....En Underbar måndagkväll önskar jag Dig <3..Visst, om Du Vill-visst skriver jag!!! Vi är ju här på jorden för att glädja & för att underlätta varandras tillvaro<3 Peace & Love!!!
spammet är raderat ;-) förstod att det var nåt som var knas! :-) tack detsamma! städning står på schemat ikväll.. jippiii..
Bra:) Ja, det är mycket som kan bli knas...det bästa man kan göra då, är att ta det som ett skämt..ej alltid så lätt, men.. Med humor & skratt kan vi alla må bättre:) Jag kan skratta åt mig själv, & tokigheter som händer-ej endast åt andra..& DET tycker jag är en bra egenskap:) Allför många tar sig själva på för stort allvar:) Lycka Till med städningen..Själv ägnar jag mig åt "hjärnsortering". du förstår vad jag menar?:)
Åh gumman..vet knappt vad jag ska svara..sitter här o blir alldeles rörd..småbölar till o med..tillsammans med lite glädjetårar!!
Så mycket som du kämpar med din familj..in o ut på sjukhus..vardagen med mera..samtidigt som du har din egen sjukdom. Du ska veta att du är nog den starkaste personen jag känner!!
finns här för dig!! <3 kramar
PS.Längtar galet till september!! =)
Hej Johanna:) Jag hoppas att du mår bättre nu? Kram!
