circuscederborg

Ja, roligare har man ju haft..

Nu är vi iaf hemma igen och August sover gott i sin säng efter en helg i Motala hos morfar, Maud och morbror Samuel. 



Massa osorterade tankar och känslor i skallen nu. 
vet knappt vart jag ska börja. 
den känslan som träder fram mest är ändå tacksamhet.
Tacksamhet mot allt och alla som underlättar vårt liv med Alfred.

sjukvården, hjälpmedel, sjuksköterskorna och läkarna på Vrinnevi, alla fina släktingar och vänner.. 

Känner en enorm Stolthet över att vara mamma till Alfred! många ggr har man grubblat över varför just jag skulle bli mamma till ett funktionshindrat barn när jag redan har det så kämpigt med mig själv. Men jag kan idag ärligt säga att jag älskar Alfred precis som han är och jag är så fruktansvärt stolt över honom! :-) Han är en riktig liten kämpe och jag vill berätta för alla om min unika lilla prins. 
Han har lärt mig så mycket om mig själv (och honom) och jag vill aldrig nånsin vara utan den här erfarenheten! 
Jag har växt otroligt mycket som människa och fått mer skinn på näsan. 
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser andra barn med funktionshinder och man känner för alla som sitter i samma situation..

Och jag imponeras hela tiden av hur tapper min lille prins är. 

Sorgen träder fram titt som tätt.. 
Inte lika mycket nu som för ett år sedan. 
Mest ledsen över att det inte blev som jag föreställt mig. 
Ledsen för Augusts skull.. 
Att han inte får den relationen till Alfred som jag hade föreställt mig och i princip tagit för givet. 
Ville att han skulle få en lillebror han kunde leka med och ha roligt tillsammans med. 
Alfred var inte planerad och när vi fick veta att jag var gravid igen tänkte jag "ja, men då har dem ju iaf nytta av varann och kan leka tillsammans.." men riktigt så blir det inte. 
Dem får en helt annan relation än vad jag föreställt mig och jag har inte helt förlikat mig med den tanken än.

men det kommer med tiden.. 

skuldkänslor och dåligt samvete brottas jag med varje dag. 
En dos ingår i mammarollen men doserna blir fler när man dessutom brottas med depressioner och har hand om ett funktionshindrat barn. 
den där konstanta känslan av att inte räcka till är nog värst. 
och naturligtvis kan jag inte va överallt hela tiden. 
förnuftet vet så jäkla mycket men inte sjutton lyssnar hjärtat för det.

botet kommer med energin och glädjen.. jag väntar fortfarande..

Fick ett tillskott av energi idag när jag hoppade in på ICA och köpte snus åt Krille. 
Min underbara Helene stod på lagret och sken upp som en sol när hon såg mig! 
Fick en en liten kick av vårt kära återseende och pirr i magen av våra planer framöver :-) 
Jag LÄNGTAR, Helene! 

Finns så mycket jag vill hinna med att göra och lusten finns verkligen där! 
bara orken som tryter imellanåt. 
Men min kära brorsdotter förtjänar ett besök i sommar och en liten dagstur till nån nöjespark ska vi iaf hinna med. Får även finbesök från sthlm 25 juli :-)

I början av augusti hoppas jag Alfreds nya vrålåk ska vara levererat! 
Den kommer bli kanon!
Sufletten på BRIO-vagnen är just nu lagad med buntband (tack för tipset, Maria!) och sjunger på sista refrängen! 
Vill ha den nya NU! 

Trots all min tacksamhet skulle jag vara något mer tacksam om Herren på molnet kunde vara lite mer generös med stålarna! hallå, vi har kämpat på nu i 1,5 år med ansträngd ekonomi och jag
tycker det är dags att det får återgå till det normala nu :-) 

John blund var här för en timme sen och la grus i mina ögon..

bäst att lyda..

Hoppas ni hittat tillbaka!