circuscederborg

då var man hemma igen efter en snabbvisit i Motala. 
Kände i onsdags att jag bara var tvungen att åka till Motala och träffa S en sista gång.. 
en sista gång innan allt drar igång. vi vet ju egentligen inte riktigt hur det blir.. 
om han kommer dömmas för nåt och få fängelse eller om han har tur och får komma till behandlingshem. 
men jag hade otur.. 
ja lyckades komma iväg till motala igår eftermiddag, efter många timmars mental förberedelse, men då hade polisen hämtat S till förhör på polisstationen och han sitter nu anhållen. 
Vi kan självklart inte ha nån kontakt med honom så länge han sitter anhållen och polisen får inte berätta mycket. 
vi vet lika lite som ni andra som läser tidningen. 

Jag har iaf en underbar karl som åkte enda till motala för att hämta hem mig igen. 
känns otroligt skönt att va hemma igen och de ska bli skönt att få krypa ner i sin egen säng ikväll. 

jag känner mig utmattad, mest mentalt men även fysiskt. 
försöker att inte tänka så mycket utan hålla mig sysselsatt hela tiden. 
skillnaden nu mot att "bara" vara deprimerad är att glädjen kommer lättare mellan varven. 
men det är en helt annan sorg och nedstämdhet som är mer konkret och som man lätt blir påmind om hela tiden. 
depressionen är mer som ett stort vakum där man nästintill är oförmögen att känna glädje. 
jag hoppas bara den här persen snart kan vara över så man får slippa gå och undra över hur allt ska bli. 
jag är inte fysiskt närvarande vid allt som rör S nu men mentalt är jag där större delen av tiden. 
det går helt enkelt inte att stänga av sina känslor hur gärna man än vill. 
förnuftet vet att jag inte kan påverka situationen nånting men att vara oberörd i en sån här situation är omöjligt! 

Nu är jag så trött att ögonen går i kors på mig. 
dags att krypa ner under täcker snart. 
ska kramas riktigt ordentligt med min fantastiska karl ikväll! 
har ett stort av behov av närhet nu för tiden. 









Auf wiedersehen..