Kolla in Dylan!
så pigg att jag undrar om jag kommer kunna somna ikväll.
det känns som att lusten att börja ta tag i saker och göra nåt börjar komma tillbaka :-)
lite mer livsglädje! hur underbart är inte det!? :-)
om det inte vore för den där jäkla infektionen jag åkt på känns det som jag kunnat få massa gjort här hemma!
jag har saknat den känslan.
så nu hoppas vi att penicillinet ska börja göra nytta så vi kan få ordning på livet igen. :-)
verkar som att nya antideppen ger resultat.
men vi har inte sett hur det slutar än..
brukar börja så här varje gång.. sen vänder det igen..
men jag håller tummarna lika hårt den här gången! :-)
Finns en liten tjej i USA som heter Dylan som oxå har Holoprosencefali.
Hon är hur söt som helst!
Hennes mamma har lagt upp videos på sin blogg när dottern tränar på att lära sig gå tillsammans med sin sjukgymnast (?) och jag blir så lycklig när jag ser dem!
Jag känner igen så mycket av hennes kroppsspråk och utseende i alfred och självklart känner man extra för barnen med samma diagnos som ens egen när man vet vilken kamp dem har i livet.
Hon är helt underbar den här flickan och jag tänker nästintill beordra er att gå in och kika på mammans blogg där filmerna finns!!
http://cutelittlemonkeys.blogspot.com/
Jag har fått mammans tillåtelse att publicera hennes blogg här så ni är alla välkomna att gå in och kika. :-)
lämna gärna en liten kommentar så blir hon säkert superglad!
När man ser hur tappra dem här barnen är och hur dem kämpar kan man inte låta bli att förundras!
men ingenting är omöjligt! vi har väl haft en ganska realistisk syn på alfred och han förmågor.
Vi tar inte förgivet att han kommer lära sig gå och springa som andra friska barn gör.
det handlar inte om pessimism från vår sida utan mer om att se alfred för den han är och inte blunda för dem svårigheter han kommer ha i livet.
om han tillslut lär sig att gå är det bara en stor bonus och ingen kommer vara lyckligare än vi! :-)
Nej, nu börjar tröttheten smyga sig på.
skulle behöva duscha innan jag kryper i säng så det kanske är dags att avrunda här.
imorrn kommer alfreds arbetsterapeut och gör en uppföljning på pandastolen och ser så den funkar och är rätt inställd. då vill man inte lukta svett!
bilen ska även besiktigas så jag kommer vara allena med barnen när hon dyker upp eftersom krille kommer va på besiktningen. Undrar hur mycket hemläxa vi kommer få på den... suck!
jaja, mot duschen!
Auf wiedersehen!
Vad härligt! Mer ljus och längre dagar kanske gör sitt till! Vilken söt unge! Näe, ingen bakläxa på en saab! Pappa körde ner ett staket på vägen till jobbet på julafton (halt!) så försäkringsbolaget löste in hans Saab, tyckte det blev för dyrt att laga mot bilens värde. Satt en staketstolpe i motorhuven. Vi pikade honom för det när vi var där på julafton, det var kul tills vi själva hamnade i en snödriva på julaftonskvällen på samma väg (fortfarande halt!).
visst är hon sööt!
jaa antingen ljuset eller helt enkelt en mirakelmedicin. :-) skitsamma! bara underbart att få känna lite livsglädje igen!
hahaha du ska inte hålls på tjällmovägarna hör jag! det är ju inte första gången du ligger i diket :-P
klarade sig eran bil bra? den behövdes ine skrotas den här gången? inga harar du räddat livet på? ;-)
kram på re <3
Ska be att få tillägga att det var Robert som körde, jag har redan klarat av min beskärda del av bilskrotning. Ja, bilen klarade sig fint tills Robert backade in i traktorn som drog upp oss ur diket!
Hej.. Jag är nu här på din blogg och jag hittade hit via creyla och tycker själv att det är kul att komma i kontakt med andra för äldrar med likn problem.
Nu ska jag läsa i kapp lite .
