Välkommen till Holland!
Kan känna en frustration ibland när folk omkring oss berömmer oss för att va starka..
jag tror inte vi är starkare än vad nån annan skulle va i samma situation.
visst, vi har fått betydligt mer skinn på näsan och lärt oss en hel del, inte bara om Alfred och hans diagnos, utan även om oss själva.
men det jag egentligen vill säga är nog att vem som helst skulle agera likadant i en sån här situation och att vi nog inte är så unika på det sättet.
men vi har blivit starka. fast man många ggr bara har lust att skita i allting och bara fly så inser man ju att det inte funkar så. man måste försöka vara positiv och blicka framåt även när det är som svårast!
ibland sätter man sig ner och tjuter en skvätt.. sen reser man sig och tar nya tag!
nej riktigt så enkelt är det inte.. inte när man är mitt uppe i det. då är det lätt att bara fokusera på allt elände och se ljuset i tunneln. men saker och ting börjar lätta. jag ser ljuset, jonathan.. jag ser ljuset!
Innan man själv fått ett barn med funktionshinder kan man aldrig föreställa sig hur det är.
Innan man själv fått ett barn med funktionshinder kan man aldrig föreställa sig hur det är.
Det finns en enorm sorg som i mitt fall har varit väldigt svår att acceptera i mellanåt.
även om jag är van att hantera och analysera olika sorters känslor så har det här varit en tuff bit.
jag menar, hur kan man sörja ett helt otroligt fantastiskt charmig och underbar pojke som jag faktiskt fått?!
men det handlar mer om sorgen över vad jag INTE fick.. jag sörjer det friska barnet jag INTE fick.
det har varit svårt att prata om bland närstående när alla bara ser den charmiga och pratglada pojken utan alla mediciner, läkarbesök ja allt runt omkring.
Även om jag älskar Alfred över allt annat så har inte kärleken alltid varit självklar och den har tagit tid på sig att växa fram. men idag, snart 1 år senare tycker jag inte det är konstigt. och jag skulle aldrig döma en mamma i samma situation som jag.
men alla dessa känslor jag beskriver nu är så tabulagda. man SKA ju älska sitt barn no matter what!
men riktigt så enkelt är det inte alltid..
men tänkt vad klok jag blivit på knappt 1 år :-) jag kommer va göööörsmart när barnen blivit tonåringar! :-P
jag avslutar dagens inlägg med en liten berättelse om hur det kan kännas att få en funktionshindrat barn.
jag avslutar dagens inlägg med en liten berättelse om hur det kan kännas att få en funktionshindrat barn.
en del av er har säkert läst den men ni som inte har det hoppas jag verkligen tar er tid att göra det!
den är klockren!
på återseende!
den är klockren!
på återseende!
adios!
Välkommen till Holland.
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
Kommentarer
Postat av: Lena
Artikeln var verkligen klockren..... Kram Lena
Postat av: Agneta
<3 <3 <3 till er,
Postat av: maria
<3 ...jo.. saker blir ju inte alltid riktigt som man tänker sig... :/ <3
Postat av: Anonym
Väldigt bra liknelse faktiskt! Tänker på er <3
Kram//Helene
Postat av: Karina
Ja ibland blir det inte som man vill, men man blir stark på vägen, och du Johanna jag vet precis vad du har gått igenom, men det är som du har skrivit man blir stark och men ibland vill man inte vara stark, å det är då det är bra att vara två ,kram till er.
Postat av: Mamma
Jättebra skrivet!! Kram till er alla...<3 <3 <3
Postat av: Sara
Kram kram!
Trackback
